– Det är nog något speciellt med Jakobstad på sommaren. Jag är väldigt tacksam att kunna komma hem hit.
Alva har varit på utbyte i Maastricht i Nederländerna, följt av en resa till Italien med ett par studievänner. Utbytet gjordes via Social- och kommunalhögskolan i Helsingfors där Alva studerar.
Trots att coronapandemin begränsade livet i Nederländerna är det fina minnen hon tar med sig.
– Man har ju en tendens att bara komma ihåg de positiva sakerna, jag träffade många fina människor som jag kommer att fortsätta hålla kontakten med.
Men vissa saker var också jobbiga.
När Alva kom till Maastricht var staden i full lockdown. Det betydde bland annat att man var tvungen att vara hemma klockan 21 varje kväll – nästan som att vara tonåring igen. Det försvårade förstås det sociala livet vid sidan av studierna.
– Lockdownen pågick i tre månader. Jag bodde lite utanför centrum så på grund av hemkomsttiden var det i början svårt att umgås med folk på fritiden.
Och som finländare är det kanske inte helt bekvämt att sova över hos människor man precis träffat.
– Många ifrågasatte varför jag åkte på utbyte mitt under coronapandemin, men jag kände mig nästan tryggare där än i Helsingfors. I Maastricht träffade jag i princip bara samma sju personer hela tiden.
En dag satt Alva hemma och deltog i en föreläsning på distans då Maria Zaccarian från Italien skrev till henne via chattfunktionen på Zoom.
– Det känns så 2021 att man hittar kompisar via en distansföreläsning, säger Alva och skrattar.
Det klickade direkt. När utbytet tog slut i början på juli följde Alva med Maria till Italien. Familjen kom och hämtade dem med bil.
– Det var ganska lyxigt och kändes tryggt med tanke på corona.
Under vistelsen besökte de både Marias hemstad Rom och familjens sommarhus i Trento i norra Italien.
– Det är en lyx att få uppleva ställen tillsammans med de som känner stället. Man får se sådant man inte hittar på Tripadvisor.
Maastricht är inte Alvas första utbyte. Under gymnasietiden passade hon på att åka till Brasilien där hon fick bo hemma hos en familj.
– I Brasilien fick jag ta del av den lokala kulturen på ett annat sätt eftersom jag bodde hos en brasiliansk familj. I Maastricht bodde jag tillsammans med studerande från många olika länder.
Känns det jobbigt att säga hejdå till nya vänner?
– Via mina tidigare resor har jag lärt mig att det är en del av resandet. Dessutom är det är en stor rikedom att ha vänner runt om i världen. Nästan vart jag än åker har jag någon jag kan hälsa på.
Alva ser redan nu fram emot flera resor. Det är en frihet som hon inte vill ge upp i första taget.
– En positiv sak med att vara ung i dag är att världen är väldigt öppen och personligen känner jag att jag har alla möjligheter. Unga tänker allt mer på vad de verkligen vill göra med sina liv. Det är inte lika mycket press på att följa ett mönster nu för tiden.
Kandidaten siktar hon på att börja skriva inkommande läsår, men det är inget hon tar stress över. Däremot har hon bloggat aktivt en längre tid.
Vad inspirerar dig att skriva?
– Jag skriver verkligen för min egen skull och för att dokumentera. Men också när jag skriver seriösare, som låttexter eller dikter, så gör jag det för mig själv.
– Det är inte nödvändigtvis saker jag skulle publicera någonstans, men det finns alltid styrka i de djupa innersta känslorna och tankarna.
Sången tycks gå i släkten. Plötsligt hörs en äldre kvinnoröst i bakgrunden: "Ha den äran i dag, ha den äran i dag". Det är Alvas farmor som kommit på besök.
Det råkar sig nämligen att Alva fyller 22 år just den här dagen.
Skrivtävlingen "Ung 2021" är i full gång och man har chans att delta fram till den 10 oktober. Inom projektet skrivs artiklar som på sätt eller annat handlar om ungdomar och deras vardag.
Just nu är alla artiklar öppna också för icke-prenumeranter.