Årets Sverigekamp, eller Finnkampen, arrangerades i Helsingfors i helgen. Friidrottslandskampen är fortfarande efter 99 år en unik folkfest, som samlar storpublik och väcker ett stort medialt intresse. De båda ländernas elitaktiva möts och samlar poäng.
Både i år och i fjol blev resultaträkningen jämn och rafflande. Fjolårets knappa finländska förluster förvandlades i år till knappa segrar.
Den idrottsintresserade får njuta av fina idrottsprestationer och hårda dueller, man mot man och kvinna mot kvinna.
Årets dubbelseger för de finländska damerna och herrarna var den första sedan 1998. Och från soffan framför tv:n såg Sverigekampen precis så stämningsfull ut som den brukar vara.
Många friidrottsjuniorer från Österbottens idrottsdistrikt fick också springa ärevarv inne på Olympiastadion på lördag kväll. De hade tävlat i sina Föreningscupfinaler tidigare under dagen.
Varje år landskampen arrangeras i Finland bjuds de tusentals unga friidrottarna från hela landet på biljett till landskampen där de också alla deltar i det stora och högljudda ärevarvet.
Att resa ner till södra Finland med kompisarna, övernatta, tävla i finalen för att sedan bänka sig på läktaren i Olympiastadion är några av de finaste idrottsminnen jag har.
I föreningscupen tävlar 11–17-åringar. Det innebär att det finns något viktigt och självklart att se fram emot och växa in i som friidrottare också när man blivit äldre än 13 år.
Föreningscupen visar att det egentligen är först när man blir tonåring som det börjar på riktigt. Jag tror att Kraft friidrott, om man vill, har alla möjligheter att gå till Föreningscupfinal när den arrangeras i södra Finland i samband med landskampen 2026.
Jag skulle unna de unga den idrottsupplevelse som Föreningscupen och landskampen ger.
Samma friidrottselit som tog dubbelsegern i Sverigekampen har fått höra om landets OS-fiasko, som ältats fram och tillbaka i många sammanhang. Det blev inga medaljer i Paris och då har man sökt syndabockar, letat förklaringar och försökt fundera på vad de gör annorlunda och bättre i andra länder.
Det finns säkert plats för förändring och förbättring, det gör det ju alltid. Jag tycker ändå att vi till största delen kan avsluta den diskussionen. Idrottsprestationer i den absoluta världseliten handlar om otroligt små marginaler i en konkurrens som är mer än stenhård.
Ibland kan ett litet land hävda sig bättre och ibland sämre, det är inte nödvändigtvis högdramatiskt om medaljsaldot slutar på noll.
Vi kan också hålla i minnet en del små detaljer som kan tänkas vara av viss betydelse. Till exempel stängdes hela Afrikas enda godkända dopningslabb i våras.
I OS tog Sveriges friidrott en medalj, den lade stavhopparen och megastjärnan Armand Duplantis, född, fostrad och uppvuxen i USA, beslag på.
Topp 8-placeringarna, poängplaceringarna blev tre för de svenska friidrottarna medan fyra finländska friidrottare placerade sig på poängplats. Placeringar bland de åtta bästa är otroliga idrottsprestationer, vi talar om idrott på absolut världsnivå.