Rävåsen i östra Dagsmark var en del av landskapet som först reste sig ur havet efter den senaste istiden. Spår av människor har påträffats redan från stenåldern, för runt 5 000 år sedan.
På tisdagsförmiddagen fortsatte Kristinestads gymnasium utgrävningarna av stenåldersboplatsen som en del av arkeologikursen, under ledning av arkeologen Jan Fast.
Några av eleverna tycker det vore spännande att hitta en människoskalle, men det är kanske mindre sannolikt.
Under tredagarskursen har eleverna hunnit gräva fram kvartsbitar efter tillverkning av pilspetsar, vilket enligt Fast inte alls är ovanligt eftersom det handlade om en fångstkultur. Även en tå av en säl har påträffats, krukbitar och ett hänge av bärnsten samt en del av en pilspets.
– Det är viktigt att eleverna faktiskt hittar fynd också, trots att det är inlärningen och kunskapen om arkeologin som är den viktiga, säger Fast.
– Rävåsen är unik i det avseendet att vi också hittat fynd av östsvensk gropkeramik som kan visa att kontakter till Sverige funnits. Och trots att grus hämtats från Rävåsen tidigare är den en välbevarad boplats, och var på sin tid säkert något av ett centrum för bosättning i Österbotten.
För drygt 30 år sedan, 1993 slog amatörarkeologen Lars Ålgars larm om att fornlämningarna håller på att förstöras. Då hade ett transportföretag börjat ta grus från området, skriver Lasse Backlund i Dagsmark förr och nu.
Ålgars kontaktade Museiverket som utfärdade förbud tills undersökningar gjorts. Det fanns en rädsla att många fynd försvann då ytlagret schaktades bort, men det visade sig att transportföretaget faktiskt hjälpt till att lättare hitta fynden.
Året därpå började utgrävningarna med frivilliga krafter. Och 1995 hittades det bästa fyndet, en lerknapp som var så ovanlig att det till och med kallades för en kuriositet, ”Finlands äldsta knapp”.
Eftersom det hittats hyddbottnar och gravar kan man utgå ifrån att en del av bosättningen var fast. Men med ett stort inslag av nomader som bodde där en kort tid och sedan flyttade, skriver Backlund.
Bosättarna levde på jakt och fiske.
– Stenåldersmänniskorna bodde i släktgrupper. Utgående från antalet hyddbottnar man hittat hittills, och trots att jag som forskare ogärna spekulerar, kan det ha handlat om en bosättning på omkring 50 personer. Om det även funnits ett fångstläger här kan man tänka sig att ännu fler grupper samlats, säger Fast.
Utgrävningarna sker nu på en gammal grävyta från år 2000 där eleverna finkammar och kompletteringsundersöker kantområdena. Strax bredvid har också en hyddbotten funnits, visar Fast.
– Det handlar om ett cirka 30 kvadratmeter stort stenåldershus. Man vet fortfarande inte riktigt hur de såg ut, men golven var nedgrävda med sand runtomkring. För 5 000 år sedan var Rävåsen en stor holme med samlingar av hus på högsta höjden av den sandiga udden, men det var en ganska blåsig plats, så knappast bodde människorna där året om.
I vinter ska fynden analyseras noggrannare i laboratorium.
– Området är hur stort som helst, och uppe vid åsryggen finns dessutom gravplatser på 1,5 meters djup. Det vore den naturliga fortsättningen, att ta reda på och dna-bestämma innehållet i stenåldersgravarna.
Med modern teknik kan dna utvinnas ur jorden och det borde vara av externt intresse. Tyvärr drabbas nu även Museiverket av statens nedskärningar säger Fast.