När döden lurar i skuggorna längs ån och på Storgatan i Jakobstad – här är vinnarna i vår deckartävling!

Vasabladet, Österbottens Tidning och Syd-Österbotten utlyste en tävling bland våra läsare. Vi gav uppdraget att skriva ett stycke eller en mening som kunde avsluta en påhittad österbottnisk deckare.

Vi fick in många rysliga förslag och efter nagelbitande läsning har vi nu utsett tre vinnare. De får varsitt exemplar av Anna Janssons bok "Dansa min docka". Stort grattis till er! Och ett stort tack till alla fina bidrag vi fick in.

Paulina Kaivo-Ojas avslutande stycke är en riktig cliffhanger. Vi ser fram emot nästa bok, Paulina. Så här skriver hon:

"Hon blickade ut över det platta och välbekanta landskapet, tacksam att allt var över och att hon äntligen var hemma i byn igen. Föga anade hon, att på andra sidan ån stod just nu en gestalt gömd i skuggorna och betraktade henne med ett bistert leende. En person som kommit för att utkräva sin hämnd. Allt var inte över."

***

Jan Källberg tar oss ut på en roadtrip. Det verkar ha varit en lång och kuslig resa, och som att vi äntligen får andas ut igen. Så här skriver Jan: 

De övriga i bilen sov ännu när hon körde längs riksåttan och passerade skylten som vittnade om att man nu befann sig i landskapet Österbotten. Morgonens första solstrålar träffade vägen när de välbekanta, gråa ladorna dök upp, insvepta i en lätt morgondimma som lagt sitt skyddande täcke över åkrarna. Det var då hon förstod att de äntligen kunde lämna allt det fruktansvärda bakom sig. Hon tänkte att det kommer att ta tid att bearbeta allt som hänt, men de var på väg hem igen. Och likt dimman som omgav ladorna sveptes hon in i en känsla av trygghet. Det var här allt fick sin början, men nu var allt det onda borta. De var tillsammans igen. Familjen."

***
Så här avslutar Mindy Penttinen deckaren som utspelar sig i Jakobstads centrum mitt i den fridfulla juletiden. Eller, kanske inte så fridfull trots allt. 

"Efter allt som hade hänt var jag glad att det inte var mitt huvud som hängde i mitten av det starkt rödlysande hjärtat på Storgatan. Jag hade ju hört att 'tro, hopp och kärlek' symboliserar Jakobstad och dess vackra julstämning, men att det också kunde leda fram till konflikt och till och med död tror jag att ingen kunde förutspå."