Först slår vargen till och orsakar död och förödelse i fårskocken. Statliga myndigheter konstaterar att risken är uppenbar att vargen återvänder och därför beviljas ägaren ett elstängsel, eller rovdjursavvisande stängsel som de kallas i vårt västra grannland, för att skydda besättningen. Sedan händer – ingenting. SÖ berättar i dag om fårproducenter i Övermark, vars besättning decimerades kraftigt på grund av en vargattack i juli. De rovdjursskadeersättningar som beviljats täcker inte fullt ut den ekonomiska förlusten, och dessutom dröjer utbetalningen. Det märkliga är att även elstängslet lyser med sin frånvaro – det har snart gått fyra månader och ingen leverans är i sikte, inte heller någon förklaring till dröjsmålet. Staten lånar ut delarna till stängslet, men det är producenten som ska stå för arbetskostnaderna, montering och underhåll. Finska staten och EU har bestämt att det ska finnas livskraftiga stammar av de stora rovdjuren (björn, varg, lo, järv) och målet är att få rovdjuren att sprida sig till nya områden, till exempel har vargen blivit allt vanligare i västra Finland. Det finns en strikt reglerad stamvårdande jakt på varg och ett dispensförfarande för att avliva så kallade problemindivider. Vetskapen om att det finns möjligheter att komma till rätta med problemvargar ökar acceptansen för varg och minskar tjuvjakten. Samhället lovar hjälpa drabbade, eller de som riskerar drabbas, just genom rovdjursstängsel. Det finns naturskyddsorganisationer som värnar vargen som lovar hjälpa till att sätta upp stängsel. Systemet med rovdjursskadeersättningar är ett sätt att kompensera oskyldiga producenter som drabbas. Nu är vintern snart här och det betyder att arbetena med stängsel kan utföras först i vår. Det finns alltid en viss tröghet i myndighetsbeslut, och i jämförelse med andra överlånga handläggningstider kan fyra månader verka överkomligt. Men om man tycker att fyra månader är helt okej väntetid missar man poängen. Naturligtvis måste staten kunna leverera rovdjursstängsel på bara någon vecka. Man vet att behov finns, det är inga avancerade saker. Hela idén är ju att det ska gå snabbt undan när man vet att det finns varg i trakten. Får är utmärkta landskapsvårdare, och i ekologisk produktion ska de kunna vistas utomhus året runt. Efterfrågan på lammkött ökar. Här bedrivs alltså en näring som många i samhället och djur- och naturvänner efterlyser. Alternativet är inte att djurägare med snäva marginaler själva ska tvingas investera i gedigna vargstängsel eller att djur som man vill låta vistas ute måste hållas instängda.